enannananna

Barnen sover och det är tyst, bara vinden som viner runt knutarna. Ensam igen. Tankarna snurrar runt, vet inte vart jag ska ta vägen. Orkar jag en till sån här vecka? tror inte det. Det gnager i bröstet och jag måste få ett svar snart. Men jag vill inte fråga heller för jag är rädd för svaret men för min egen skull är det bättre att få veta och sen börja bearbeta den sorg jag kommer känna efter att ha förlorat den jag trodde jag skulle åldras med. Allting känns bara svart just nu. hoppet är det sista som överger en, eller.....? ensam igen.