ovisheten
Ovissheten.....ovissheten är värts. Att inte veta.....att inte veta hur allt ska bli.
Jag trodde aldrig jag skulle känna så här för någon igen och jag har förstört allt. Jag saknar honom så. Närheten, kramarna, leendena, skratten. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör allt glider mig bara ur händerna. Jag är så maktlös, så ensam. Tårarna bara rinner och det jag behöver mest kan jag inte få. En kram är allt jag vill ha, en kram som gör att ångesten lättar och trycket över bröstet lättar. Jag tror dock aldrig att den kramen kommer komma och det är det som gör så ont. Jag har förstört allt. Snälla håll om mig.......
Ovissheten.....ovissheten är värst. Att inte veta.....att inte veta hur allt ska bli.
Kommentarer
Trackback