enannananna

Trycket är tillbaka över bröstet i full styrka. Haft en usel natt där sovtimmarna är lätträknade.

Ovissheten.....ovissheten är värts. Att inte veta.....att inte veta hur allt ska bli.

 

Jag trodde aldrig jag skulle känna så här för någon igen och jag har förstört allt. Jag saknar honom så. Närheten, kramarna, leendena, skratten. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör allt glider mig bara ur händerna. Jag är så maktlös, så ensam. Tårarna bara rinner och det jag behöver mest kan jag inte få. En kram är allt jag vill ha, en kram som gör att ångesten lättar och trycket över bröstet lättar. Jag tror dock aldrig att den kramen kommer komma och det är det som gör så ont. Jag har förstört allt. Snälla håll om mig.......

 

Ovissheten.....ovissheten är värst. Att inte veta.....att inte veta hur allt ska bli.

Jag har en fantastisk mamma som ger mig stöttning

Åt en god lunch med en fantastisk kollega

Såg en hockeymatch på väldigt länge

 

Jag har alltid upplevt mig som en glad och positiv person. Jag älskar livet och har alltid kännt att jag kunnat ge av min positiva glädje till andra männsikor. Men någonting har hänt.....

De senaste månaderna har denna glädjedepå tömts, den har sugits tom och allt som är kvar är ett stort tomrum som nu fylls med tårar. Jag gråter varje dag flera gånger per dag. Jag har alltid varit en tänkare, en funderare. Jag funderar på allt och vänder och vrider på saker. Jag är en fysisk person, jag behöver närhet, kramar, pussar och bekräftelse. Jag ser helt okej ut, har alltid fått komplimanger för mitt utseende men det är bara tomma ord. Den jag behöver bekräftelse ifrån ger mig inte det.

Jag träffade för ett år sedan en underbar människa som jag förälskade mig i. efter 6 månader blev vi sambos. Redan där började jag tvivla på oss. Min dåliga sida (inte alltid) tänkarhjärnan satte igång. Ska det här bli bra, älskar jag honom, vill han verkligen ha mig, kommer han hitta någon annan, vill jag verkligen bo med honom. Alla dessa tankar har lätt till att jag är påväg att förlora honom.

 

jag kommer se denna blogg som ett sätt att prata av mig om mina tankar och min beslutsamhet att rädda detta. jag vill inte längre ha ont i magen, jag vill inte gråta mig till söms varje kväll, jag vill inte ha detta ständiga tryck över bröstet,

 

jag vill inte känna mig tom längre.

 

Jag kommer även att ge mig den läxan att skriva upp tre bra saker som hänt under dagen.